Astrid Lindgrens sagomat

När vi får tag på Göran Lager har han passande nog just avnjutit en isterbandspanna, en typisk rätt i det Sverige som Astrid skriver om. I boken ”Järnspisar, hackekorv & tabberas om mat, smak och tradition i Astrid Lindgrens värld” skriver han om den svenska husmanskosten från Emils tid i slutet av 1800-talet till Saltkråkans 1960-tal.

Idén till boken föddes när Göran skrev en julartikel om det stora tabberaset i Katthult. Han kom på att han kunde utveckla ämnet ytterligare, pratade med Astrid Lindgren om att göra en bok om hennes mat – hon skrattade och höll med om att det kunde vara på sin plats. Därefter började ett gediget forskningarbete som tog närmare fyra år.

På den tiden när många av Astrid Lindgrens böcker utspelar sig brukade bönderna skickade det finaste köttet till städerna och själva tog tillvara de hårdare bitarna. Därför lagades mycket grytor och aladåber på det lite segare framdelsköttet, där ju all smak sitter. Det var genom att ta tillvara på det sämre köttet som den svenska smaken skapades. Långkok och kryddor gjorde att den rätta smaken trädde fram, köttet blev mört och gott. Det är alltså fattigbondens smak som är den riktigt svenska smaken.

Med sin bok vill Göran få oss att förstå utvecklingen av vår mat och att det faktiskt finns något som heter svensk husmanskost. En matkultur som enligt honom för en tynande tillvaro.

– Tidigare har jag alltid skrattat åt de svenskar som åker till Kanarieöarna med Kalles kaviar, knäckebröd och sill i packningen. Men nu skrattar jag inte längre.

Göran tycker att mat är enormt identitetsskapande och säger sig ha insett att allt hyllande av den svenska maten bör uppmuntras. Annars är det risk för att smakerna utrotas. Massor av smaker är på väg bort, risgröten, ansjovisen, fiskrätter, framdelskött, paltbröd.

– En smak som en gång har utrotats kommer aldrig tillbaka.

Emils tid i slutet av 1800-talet: Blodmat, palttradition och kroppkakor.

Madicken på 1920-talet: ”Kockarnas kung”, franske mästerkocken Escoffier, som bland annat hade restaurangen på Hotel Ritz i Paris, inspirerade även det svenska köket. Escoffier skapade bland annat rätter som Crêpes Suzette, Peach Melba och Sjötunga Walewska.

Tjorven och Saltkråkan på 1960-talet:På Tjorvens tid började nedmonteringen av det svenska köket. De första färdigrätterna hade kommit redan på 1930-talet och nu kunde man välja på halvfabrikat som leverstuvning i plastad korv och konserverade tomater. Tänk hur glad farbror Melker blev när fru Gustafsson kom med något så ovanligt ”flyttgröt” i form av kalops.