Drottningen av kryddor

Vår älskade julkrydda är hett eftertraktad och 2009, när den största saffransproducenten Iran drabbades av missväxt, kostade en påse i Sverige nästan 40 kronor. Det ger ett kilopris på 80 000 kronor. Vanligtvis ligger priset på 7000-70 000 kronor, vilket gör saffran till världens dyrbaraste krydda.

Saffran måste skördas för hand och till ett kilo torkad saffran krävs upp emot 150 000 krokusar. Varje år produceras 300 ton.

Saffran har odlats i 4000 år. Höga visan nämner saffran, och det finns historiska dokument visar att kryddan användes i riter runt Irak redan 2500 f Kr. Ca 1000 f Kr vävde perserna in saffran i exklusiva tyger.

På bilden syns en saffranskrokus i genomskärning.

Saffran användes förut för att bota mängder av sjukdomar. I gammal kinesisk medicin sägs den mildra chocktillstånd, depressioner och ångest. Kleopatra ansåg att kryddan var ett afrodisiakum. I stora mängder är dock saffran giftigt, och den har bland annat använts i stora doser som abortmedel – en mycket osäker och farlig metod.

Kleopatra var en känd saffransvurmare.

Ordet lussekatt har faktiskt inget med Lucia att göra, utan med Lucifer (djävulen). I Tyskland på 1600-talet sa man att djävulen kom i skepnad av en katt och gav barn stryk, medan Jesus, i form av ett barn, gav bullar till dem som varit snälla. För att skrämma bort djävulen (Lusse), som inte tyckte om ljus, färgade man bullar solgula – därav namnet lussekatt.

Saffransbröd skrämmer bort djävulen.

Både Carl von Linné (1700-tal) och Culpeper (1600-tal) har nämnt att för mycket saffran ger ”skrattsjuka”: ”En del har fallit i skratt som slutat med döden”.

Doften av saffran skapas av ca 150 doft- och aromämnen. Färgen är intensiv och väldigt dryg. Redan vid Buddhas tid färgade munkar i Nepal sina dräkter med kryddan.

Saffran har alltid varit en mycket exklusiv vara, och genom tiderna har den ständigt blivit utsatt för förfalskning. Genom att tillsätta t.ex. salter, socker eller gurkmeja ökas vikten, medan den karakteristiska smaken försvagas. Förr i tiden var sådana lurendrejerier belagda med stränga straff: Historiska dokument visar bland annat att förfalskare under Medeltiden blev brända på bål eller levande begravda.