Kungen älskade mina kroppkakor
Publicerad den
Sol-Britt Green har jobbat med mat i hela sitt liv och dessutom varit förstekock hos kung Gustav VI Adolf. Vi ville naturligtvis veta mer om detta spännande uppdrag i hovets tjänst.
När väninnan Elsa Blom ringde och undrade om Sol-Britt Green ville följa med henne till Stockholm och jobba i det kungliga köket trodde hon först inte sina öron. Men det var inget skämt och hösten 1966 bilade Sol-Britt till Stockholm i sällskap med sin bror och mor.
– Första natten sov jag inte en blund. Det var sirener och vägbygge och jag kom ju från de småländska skogarna och var inte van vid så många ljud. Så jag var uppe vid fönstret flera gånger under natten, berättar Sol-Britt och ler åt minnet.
Kung Gustav VI Adolf bodde på fyra olika slott: Stockholms slott, Sofiero, Ulriksdal och Drottningholm. När kungen bytte residens följde all personal med, så livet vid hovet var väldigt kringflackande.
– I början av september flyttade vi från Sofiero till Stockholms slott och i december kom vi till Drottningholm, där julen firades. Då kom alltid Hagasessorna hem.
Margaretha var ofta hemma, Birgitta ibland, men de kom aldrig samtidigt. Christina och Tord kom också ofta på besök, minns Sol-Britt. Sol-Britt började som köksbiträde och trots att köksmästaren var respektingivande kom de bra
– Köksmästaren gillade nog att jag visade mig intresserad, trots att jag inte hade någon formell utbildning. Jag hade bara gått två terminer på lantbruksskolans elevkök och minns att jag alltid sade: ”Aldrig att jag ska laga mat!” Det var det värsta jag visste. Och sen stod man där i kungens kök.
Kungen var väldigt matintresserad och kom då och då ner i köket. En gång dök han upp när Sol-Britt skulle göra kroppkakor till personalen.
– Han undrade om han inte kunde få kroppkakor till lunch någon dag. Jag tror att han var sugen på lite enklare mat efter all finmat.
Sol-Britt blev också vittne till en flambering som kunde ha slutat allvarligt.
– Köksmästaren var sjuk så jag fick ta hand om middagen med crêpes Suzette till dessert. De ska ju flamberas och hovfuriren var nervös och tyckte att det skulle laddas med lite extra sprit för att det inte skulle misslyckas. Men det gjorde det ju. Flamberingen blev så häftig att prinsessan Sibyllas hår närapå fattade eld!
I kungens kök var stämningen glad och upptågen många. Foto: Privat.
Namn: Sol-Britt Green
Bor: Horn utanför Vimmerby
Medlem sedan: December 2006.
Efter några kringflackande i år i kungens tjänst slog Sol-Britt sig ner i Horn. Foto: Privat.
Kungen hade gäster nästan varje dag, ofta var det statsbesök. Bland kända namn som Sol-Britt lagat mat till finns kung Baudouin och drottning Fabiola av Belgien, prinsessan Margaret av England och Sovjetunionens regeringschef Kosygin.Vår nuvarande kung, Carl XVI Gustaf, såg inte Sol-Britt särskilt ofta. Han gjorde militärtjänst på fartyget Älvsnabben, men kom och hälsade på ibland.
– En gång var han nere i köket och jag minns att jag tyckte att han var lite stroppig, säger Sol-Britt och skrattar.
Kung Gustav VI Adolfs matintresse drev honom ibland så långt så att han själv rörde om i grytorna. Med lätt fasa minns Sol-Britt till exempel hur han närmast mosade sönder en kastrull fettuccini. Zabaione med mandelflarn till dessert var en kunglig favorit, en skiva sandkaka efter middagen vid lite mer anspråkslösa tillfällen. Och så var det plumpuddingen.
– Varje jul skulle han ha den där förbaskade plumpuddingen och det var ett jättejobb att göra den. Och inte var det gott heller.
Efter nästan fyra år i hovets tjänst tröttnade Sol-Britt på det kringflackande livet och sade upp sig. Största anledningen var att hon längtade efter sin son, Christer, som bodde hos hennes föräldrar. Innan hon slutade kom det bud ner till köket att kungen ville träffa henne.
– Han tackade mig och sade: ”Fröken Green vet var vi finns, ni är så välkommen tillbaka.” Det var så roligt att höra de orden, men då hade jag bestämt mig för att åka.
Hon tog anställning som kokerska på ålderdomshemmet i Horn. Ett stort steg kan tyckas, från slottet tillbaka till vardagen.
– Det kändes bra. Nu slapp man bo i kappsäck och jag tänkte att de äldre behövde också god mat. De tyckte det var stort att jag jobbat hos kungen överens.
